Alla ridskoleryttare i Sverige har Jofa-hjälm, endast kläder från Hööks/Börjes, sliter och drar i hästens mun, sitter med riktiga ponnyskänklar, plågar sina hästar, kan inte rida sin häst i form och kan inte hoppa högre än 40 cm. Kan omöjligt vara bara jag som någon gång hört allt detta på olika bloggar. I 99 % procent av fallen är det någon privatryttare som är uppfödd med egen häst, dvs knappt satt sin fot på en ridskola och ännu mindre vet hur det är på riktigt. Det finns duktiga ridskoleryttare, samtidigt som det finns lite mindre duktiga. Det finns duktiga privatryttare, samtidigt som det finns lite mindre duktiga. Vad är skillnaden, egentligen? En privatryttare rider samma häst och rider oftare - kanske kan satsa lite mer, har bättre möjligheter med andra ord. Men en ridskoleryttare kan också komma upp i samma nivå, det behövs bara lite mer kämpaglöd.

Självklart finns det både bra och mindre bra ridskolor. Jag har varit på många olika stall - hälsat på, praktiserat, fotograferat, kollat på kompisars ridlektioner och så vidare. Kan säga att förutom på de lägsta nivåerna så är ryttarna duktiga, de kan rida. Som alltid finns det en och annan ryttare som kanske rider lite väl tufft ibland men då tycker jag att tränarna är duktiga på att säga ifrån. Ridskolan jag rider på är otroligt bra; hästar som trivs mer än bra, c-tränare i både hoppning och dressyr, underbara människor, vackra omgivningar, fin anläggning och så vidare. Kan säga att nästan alla rider mjukt och fint med en bra sits, inte ens de som kan allra minst drar och sliter i hästarna. Det finns ridskoleryttare som rider dåligt och kanske stämmer in på påståendena ovan. Men att säga att alla gör det, det är bara elakt. 

Jag är ingen dålig ryttare. Verkligen inte. Tvärtom. Det står jag för. Det finns ryttare som är mycket bättre än mig men samtidigt finns det ryttare som är sämre än mig. Även privatryttare. Men hur går det ihop?! Det går ju inte an att en ridskoleryttare rider bättre än en privatryttare, det är ju helt omöjligt. ;)