Pia.. åh vackraste ponnyn! Hon är en D ponny som jag rider väldigt mycket i Skåne. Man ser vilka bilder som är äldre än andra, dom som inte är tagna med system kamera och jag ser ganska ''liten'' ut är för ett par år sedan. Finns så mycket att berätta så jag vet inte vart jag ska börja. Hon är en ponny med så stort hjärta, och jag smälte såfort jag såg henne. Första gången jag red henne kunde jag knappt någonting, hade inte blivit medryttare på Kerstin ännu. Tror det var 2011 sommaren. Jag kunde verkligen ingenting, hade knappt ridit barbacka (aldrig galopperat barbacka - absolut inte hoppat barbacka) För på ridskolan jag red på var det mest grundridningen, hade jag tur så galopperade vi kanske en gång per lektion, en långsida, typ 5 galoppsprång. Så jag lärde mig nästan ingenting där. Hoppade max 40 cm. Och det var '' WOOOOWWW ''. Så när jag kom till skåne och red Pia, det var så annorlunda allting där, på ett såå bra sätt. Jag var väldigt ostabil i min ridning, flängde fram och tillbaka, kunde ingenting i dressyren osv, hoppningen var jag kanske lite rädd osv. Såg inte så bra ut om man säger så. 

 

Men så förra sommaren, sommaren 2012. Jag hade varit medryttare på Kerstin ett tag. Och första passet var dressyr. I ridhuset, och ridläraren sa bara: wow. Hon sa att det var ofattbart hur mycket jag lärt mig på så pass kort tid, och allt var pågrund av Kerstin. Jag hade slutat på ridskolan, och det var Kerstin som lärde mig allting. Red barbacka nästan hela tiden, hoppade barbacka och även fast jag ramlade av i hoppningen hela tiden så lärde jag mig. Och Pia.. hon var helt jävla obeskrivligt fin, gick i form hela tiden, trampade under sig, gjorde superfina skänkelvikningar och allt. Fick sååå mycket beröm hela tiden, det gjorde mig så glad! Då förstod jag hur mycket jag faktiskt utvecklats. 

 

Och allting flöt på, hoppningen och allting.. hon gjorde mig säker, och jag var så glad på hennes rygg. Hon gjorde mig verkligen glad, och fick mig att känna mig speciell. Min pärla.. Och när jag red henne igen på vintern.. åh, hon var helt ullig. Min fina prinsessa. Väldigt rörig text, men vet liksom inte vart jag ska börja och sluta.. för våran historia är så lång. Men har inga ord som passar in för att beskriva den, bara att: jag älskar henne. 

 

/Emma